Dag 19-20, Den långa resan

Vår resa hemåt började med buss från Baguio till Manila. Vi fick som vanligt en stadig frukost på lägergården och sedan hjälptes vi åt med att få ut alla tunga resväskor från sovsalarna. Staben hade bokat två jeepneys för anslutningen till busstationen. Vi fyllde den ena med vårt bagage och tryckte ihop oss själva i den andra.

Sista samlingen inför avfärd från Ating Tahanan.

Trångt i jeepney'n på väg till busstationen, men finns det hjärterum, finns det stjärterum!

Kort visit i miljonstaden

Bussresan ner till Manila gick fint. Det var roligt att få se Baguios omgivningar i dagsljus, bergslandskapet var otroligt vackert! När vi rullade in i Manilas ytterområden fyra timmar efter avfärd fastnade vi föga förvånande i trafiken och det tog två timmar till innan vi kunde kliva av på ”Pasay”, samma station vi åkte ifrån för tre veckor sedan. Det var betydligt svettigare ute, ungefär 30°C varmt och inte minst fuktigare än ”svala” Baguio. Här började vi dela upp oss för att ta oss vidare åt olika håll, en del skulle till värdfamiljer, några till ett vandrarhem och några av oss ut till flygplatsområdet. Jag och Linda tillhörde den senare falangen eftersom vi hade en tidig avresa fredag morgon framför oss. På kvällen åt vi middag med gänget på vandrarhemmet och innebar en ny liten tur genom denna gigantiska stad. 

Flyg på flyg på flyg

Vår avgångstid till Hong Kong fredag morgon var kl 08.45 och vi lämnade hotellet med shuttle vid kl 06.30. Det var bara en fem minuter lång transfer, men tillsynes helt omöjlig att göra till fots. Incheckningen gick över förväntan bra och vi hann med en enkel frukost i transithallen före vi klev ombord på planet. Resan tog ungefär två timmar och vi valde att sova vidare större delen av den.

Regn i Hong Kong vid vår transfer...

I Hong Kong var det ett myller av människor och vi såg oss tvungna att tränga oss i den oändligt långa kön som bildades vid säkerhetskontrollen till transithallen. När vi kommit igenom där var det bara att gå direkt till nästa utgång och snart satt vi i våra stolar på flyget till London. Även om vi fortfarande var trötta kändes 12 timmars flygning som en oändligt lång tid att sitta stilla. Jag lyckades se tre filmer längs vägen, vi fick lunch och middag och resten av tiden sov vi.

Väl framme i London hade vi lite längre tid för övergång. Vi valde att äta kvällsmat och kunde sedan utan vidare sova vidare när vi flög till Stockholm där vi landade fem minuter före tidtabell. Vi fick dock vänta ganska länge på vårt bagage, innan vi kunde komma ut i ankomsthallen där pappa väntade. Det var underbart att få gå direkt vidare till bilen, inte minst för att det var -15°C ute! Vi körde Linda till Söder och sedan vidare till Minneberg där soffan var bäddad. Vid kl 2 somnade jag än en gång utan problem, nöjd med att vara nästan på hemmaplan. :)

...och klart väder när vi närmade oss London!

English summary

Two days of travelling, starting from Baguio by bus in the morning January 14th. We reached the bus station in Manila at 5PM and spent the night at the same hotel as on our arrival three weeks ago. Our departure from Manila was 8.45 Friday morning. The trip to Stockholm via Hong Kong and London was long, but went well. We arrived at Arlanda at 23.25 local time after approximately 15 h in the air. Thankfully my dad was waiting in the arrival hall. Connecting to Stockholm city by car was a blessing, considering that the temperature outside was 0°F! I went to bed in Minneberg (dad’s place) at 2 AM and had no problem falling asleep on their couch! :)

Dag 18, Dags att packa

I dag har vi haft en ny mellandag som tjänat oss väl. Vi fick en timmes sovmorgon, vilken jag använde för att träna en lite längre stund. Det var en jättefin morgon och jag kunde avsluta mitt pass på en helt solbelyst yogamatta. Underbart!

Efter frukost hade vi en schemalagd aktivitet och det var slututvärdering. I matsalen fanns fyra stationer, där vi fick göra en självutvärdering, en bedömning om våra förväntningar var uppfyllda, hämta ut våra värdesaker och göra inlägg i varandras ”camp books”. Det sistnämnda innebar att skriva något som vi ville förmedla till varje person (28 inlägg!), men vi får inte läsa innehållet förrän vi är på väg hem. Jag blev färdig med mina inlägg mitt på eftermiddagen.

Resten av dagen har vi ägnat åt att packa och avsluta olika projekt. När det var dags för mellanmål hade vi fixat egen mat, bland annat hämtpizza, för att kunna tacka personalen på Ating Tahanan. Det kändes jättebra att få uppmärksamma dem, för de har verkligen underlättat vår vistelse här. Under eftermiddagen gjorde vi även de sista inspelningarna för att åstadkomma en CISV-film om IPP. Den kommer att färdigställas här i Baguio via stabens kontakter som verkar vara obegränsade! :)

Mariana och Anne Marie, två värdefulla personer i staben!

And now the end is near...

Att packa var en prövning, men jag lyckades slutföra även den uppgiften. Efter middagen hade vi den officiella avslutningen av lägret utomhus, runt en lägereld – eller "Da-Pay" som en rund stensättning med sittplatser och eldplats i mitten heter här. En Da-Pay har traditionellt använts ute i byarna som en mötespunkt för att diskutera och fatta beslut i gemensamma frågor. Vi sjöng, tände ljus och delade en sak som vi tar med oss hem från lägret. Sedan var det dags för ”kramtåget" där alla får chans att tacka varandra personligen, vilket för min del blev en ganska blöt i historia. Flera valde att stanna uppe resten av natten, men jag såg till att få min skönhetssömn efter midnatt. :)

English summary

Today was a day with lots of non-scheduled time. In the morning we spent time evaluating the camp and we used the afternoon to wrap up different projects and get everything packed. In the evening the staff arranged a nice closing influenced by CISV traditions including a bon fire. We lit candles and shared take aways from camp. We also did the hug train thanking one another - kind of a wet story for me! :)

Dag 17, Avslutning i Kapangan

Sista besöket i Datakan och Dagao var vad som väntade oss denna dag. Till allas belåtenhet kunde vi åka lite senare än vad vi gjort vid tidigare tillfällen. Vid 9-tiden var våra jeepneys packade med mat till knytkalaset, gåvor till förskolorna, teknikprylar för vår presentation och oss själva. Resan gick bra, nu har vi alla lärt oss vad resan innebär och kunde känna igen vissa hållpunkter längs vägen. :)

När vi kom fram var det full aktivitet med matlagning och andra förberedelser vid den plats som fungerar som "bystuga" i Datakan. Här finns möjlighet för besökare att övernatta och ett stort kök för större sammankomster. Stämningen var fin, nu när vi har fått lära känna varandra lite mera.

Del av samlingsplatsen, "Datakans bystuga", för vår avslutning.

Vi hade förberett ett program för förmiddagen som bestod av ett par lekar, en presentation om utmaningar kopplade till klimatförändring och så filmvisning. Vi visste ju inte riktigt hur familjerna skulle agera när vi introducerade dem till CISV-kulturen på detta sätt, men det fungerade riktigt bra.

Vår publik under CISV:s program.

Valentina delar erfarenheter av klimatförändring i Colombia.

Efter att vi avslutat vår del av programmet åt vi lunch och pratade om en massa olika saker. Jag fick en del feedback på det faktum att Filippinerna har 2/3 av Sveriges yta, men en befolkning som är tio gånger större. Skillnaderna i trycket på samhällets infrastruktur är gigantiska!

Under eftermiddagen var det familjerna som stod för underhållningen. Det satte på sig sina folkdräkter och bjöd på musik, dans och sång. Vi fick naturligtvis också dansa efter bästa förmåga, vilket ledde till en del kommentarer och många skratt. Det var ändå intressant att iaktta hur stolta de var över sitt kulturarv och de var måna om att visa oss hur vi skulle dansa på rätt sätt. Vid ett tillfälle fick vi möjlighet att dansa fritt två och två i mitten av ringen och då uppstod viss förvirring när de skulle följa oss. :)

Våra familjer i Datakan i sina traditionella kläder.

Några av eftermiddagens musikanter.

Vi avslutade dagen med att sitta i ring och dela erfarenheter av vårt utbyte. Jag tror att vår stab fick med sig massa positiv feedback både från oss och dem, vilket de verkligen förtjänar. Sammantaget kändes dagen som en värdig avslutning på det utbyte vi har haft med varandra. Det är så häftigt att tänka hur vi fått två olika världar att mötas på ett ömsesidigt givande sätt!

När vi kom tillbaka till lägergården väntade middag. På kvällen körde vi på nytt några lekar som fick stämningen att höjas ytterligare. Alla är lite påverkade av att vi nu med snabba steg närmar oss avresa. Jag gick och lade mig vid midnatt, men många av de yngre stannade förstås uppe långt efter det...

English summary

This day was very special to us. It was our last day in Datakan village and we were going to have a sharing on climate change and also share the films we have produced. We left Baguio at nine in the morning and arrived 1,5 h later. Apart from ourselves we brought food for a potluck lunch and gifts for their daycare centre. 

We started the program with some games and from that we moved on to our presentation. Everything was well received and after we were done it was time for lunch. In the afternoon our families had a cultural sharing with us which was really nice. Before leaving we spent some time sharing experiences of the exchange we have had and it seemed both parties were happy to have had this opportunity to meet. I know I am very happy to have been part of it! We were back at Ating Tahanan for dinner and ended our day playing funny games until midnight. :)

Dag 16, Belöning!

I dag har vi kopplat av här på lägret! Eftersom vi lyckades bli klara med vårt arbete i går fanns det möjlighet att få in ytterligare en utflyktsdag, vilket vår stab tacksamt nog tog vara på. :)

Efter frukost klev vi på nytt på två jeepneys för att åka runt en sväng i Baguio. Första hållplatsen blev Tam-Awan Village "Garden in the sky", som är en konstpark och även plats som man kan bo på. Den låg på en höjd och för att titta på installationerna fick vi följa stigar som slingrande sig uppåt och nedåt. Parken var inte stor, men vid entrén fanns även två mindre gallerier med tavlor.

Drömfångare I Tam-Awan Village

Nästa stopp blev på Easter Weaving Room, en hantverksbutik och produktion där kvinnor väver traditionella tyger. Här gick vi alla igång på shopping för de hade massa fina saker i sin butik.

En av många väverskor på Easter Weaving

När alla hade kommit igenom kassan (det fanns en) trotsade vi trafiken i centrala Baguio för att på nytt komma över till vår sida av stan för lunch uppe på den gamla amerikanska basen John Hay. Här delade vi upp oss efter tycke och smak. Jag åt en vegolunch på ett bistro tillsammans med vår camp director Mariana, Elsbeth från NL, John från UK och Midori, Yuriboh och Marina från Japan. Det var härligt att äta på en serving utomhus och få ynnesten att själv välja mat! :)

Sista anhalten för dagen blev sedan "Baguio country club", där vår stab kunde få in oss tack vare att Anne Maries är medlem och att hennes syster arbetar där. Här kunde vi bada i pool utomhus, slappa i jaccuzi, basta, lyxduscha och det bästa av allt - boka in oss på massage! Efter de senaste dagarna hektiska arbete kändes det som att komma till himmelriket. Stället var otroligt stort, men nästan tomt på folk och det kändes om att det fanns en anställd per besökare. Vi tog god tid på oss och kom ut därifrån som pånyttfödda delegater. :)

Middagen åt vi på lägergården och resten av kvällen fortsatte i lugnets tecken med sista förberedelserna för vår avslutning i Kapangan i morgon. 

Dag 14-15, Prestationsångest...

Efter vårt andra besök i Kapangan har vi haft fullt upp på lägergården. Vi har arbetat i grupper med att färdigställa en rad olika dokumentationsprojekt, där våra filmer har haft högst prioritet. Med jämna mellanrum har vi gjort gemensamma avstämningar, men annars resten av tiden har alla varit utspridda för att komma framåt. I den här fasen finns förstås en del prövningar och det interkulturella lärandet slår ut i full blom. ;)

Den 12 januari ska vi åka tillbaka till vår by för en gemensam avslutning med våra värdfamiljer. Tanken är att vi dels ska dela våra filmer, men även bidra med ett samtal om klimatförändring. Under lördagen ägnade vi förmiddagen åt att ta fram ett upplägg för hur vi göra den delen av vår föreläsning. Det blev en intressant diskussion med många olika perspektiv och tankar, men vi lyckades enas i slutänden.

Filmproduktion

Under lördag eftermiddag inriktade vi oss helt på att få ihop vår film. Det gick lite trögt till en början eftersom vi hade ett ganska spretigt material när vi lade ihop vår filmning i Balok med den som Masya och Pear hade gjort hos sin värdfamilj. När vi lade ner arbetet för dagen hade vi ändå en idé om hur vi skulle korta ned och sy ihop det hela.

Före middagen körde vi lekar för att släppa prestationskraven för en stund. Efter middagen fick vi besök från Manila. Det var jättekul att återse Bobit och Leslie som tog emot oss när vi kom hit. De hade även med sig Zak, som är avgående ordförande i den ena lokalföreningen där.

Välkommet besök från Manila; Zak, Leslie och Bobit - här tillsammans med delar av vår stab (Naraa, Mariana och Anne Marie).

Minnesvärd morgonstund 

Det finns ett visst mönster här som innebär att vi som är 40+ 1) äter frukost och 2) gör det något tidigare än de yngre. Eftersom våra besökare övernattade blev sällskapet lite större på söndag morgon. :) Vi fick en mycket trevlig start på dagen, med intressanta samtal om Baguio, CISV och hållbarhet.

Vi började dagen med att ta ett gruppfoto. Det verkar vara en sak som har betydelse här och i dag var det dags för den aktiviteten.

Sedan väntade en ny lång arbetsdag med film och webbsida. Jag ägnade större delen av tiden till den senare tillsammans med Anabel från Tyskland. Även om vi prövades av ett sviktande Wifi var det faktiskt ganska vilsamt att arbeta med en tämligen likasinnad person! Utöver det planerade arbetet har vi med hjälp av de delegater som är mest slipade på film beslutat att försöka färdigställa en film om IPP som CISV-program. Vårt produktionstempo ökade således ytterligare ett snäpp jämfört med gårdagen.

Målmedvetenheten segrar!

Vi hade kommit överens om att alla filmer från Kapangan skulle vara klara till middagen klockan 19. Med något litet undantag lyckades vi med denna målsättning! Efter maten blev det en högtidsstund när vi samlades för att titta på vad vi hade producerat. Strax efter att vi hade börjat dök Kidlat Tahimik upp igen för att ta del av vad vi hade åstadkommit. Han gav oss bra feedback utifrån de samtal vi haft tidigare och på det hela taget tror jag att han i huvudsak var nöjd med sina adepter. :)

English summary

The last two days we have been very busy completing our documentation at camp. All together it consists of six films and one website for the our project. On January 12 we will do our last visit in the villages where we are going to have a sharing on climate change and present our films. Consequently the entire camp has focused on editing hundreds of shootings and pictures, trying to make sense of it according to our theme. Not surprisingly our work has meant a few trials, but all in all I think we have been successful. Sunday evening we were able to view five of the films together with Kidlat Tahimik who provided some constructive feedback on our work. I was really happy to see two pressuring days end in a positive way!

Dag 13, Andra besöket i Kapangan

Jag måste tillstå att jag drog mig lite för att kliva ombord på jeepen för att åka tillbaka till Kapangan. Inte för att jag inte ville vara där, utan för den jobbiga resan dit - med åksjukan från första besöket i färskt minne. Före avresan delade dock våra japanska vänner ut munskydd till alla - vilket skulle visa sig göra skillnad.

På väg för dag 2 i Kapangan; Valentina, Pear och Masya.

Resan gick över förväntan bra och vi var framme på en dryg timme. Våra familjer var på plats och eftersom vi var de som hade längst att gå begav vi oss iväg direkt tillsammans med Remedios. Trots att klockan bara var 9 på morgonen var det redan duktigt varmt i solen. Remedios frågade om vi ville gå en längre, men mer skyddad väg, vilket vi tyckte var en bra idé. Avstickaren ledde oss fram till en av Datakans förskolor, där vi tittade in och fick träffa en mormor och två små killar. Förskolorna i byn drivs av byborna själva och de som arbetar där gör det på frivillig basis som ett bidrag till byn.

Remedios var mindre blyg i dag och verkligen hjälpsam när det gällde vårt arbete. Vi hade bestämt oss för att ge ett perspektiv på vattenförsörjning med vår film, eftersom det är den fråga som har mest uppenbar påverkan på byns möjligheter att vara självförsörjande. Filippinerna har bara två årstider, den torra och den våta. Den torra årstiden pågår från mitten av november till mars och från våra workshops har vi lärt oss att i den här delen av Filippinerna kommer just torkan att vara det största hotet av ett varmare klimat.

När vi kom fram till Balok gjorde vi ytterligare en vända förbi familjens bönodling, där Remedios skördade bönor till vår lunch. Där stötte vi på hennes granne Rosalin, en synnerligen vital kvinna på 74 år. Rosalin kom ut från skogen klädd i arbetskläder och bärandes på ett par pålar som hon använt för att rensa tillflödet av vatten. Tyvärr stod vi inte tillräckligt på tå för att fånga denna stund, som hade kunnat bli en riktigt juste öppningsscen på vår film. ;)  Vi frågade dock om vi kunde få intervjua även henne, eftersom hon var en generation äldre än Remedios. Rosalin kommer  ursprungligen från "the Mountain Region" (en annan region i Cordillera) och är inte alls blyg på samma sätt som övriga bybor. Tvärtom, hon var väldigt glad och hjärtligt från första kontakten (vi träffade henne kort vid första besöket). Hon samtyckte och lovade att komma ned till Remedios hus.

Remedios skördar bönor till lunchen.

Det var mitt på dagen när vi kom fram till huset, där tonårspojkarna var hemma. De ville dock inte ha något med oss att göra utan försvann snabbt ur vår åsyn. Lunchen och eftermiddagen blev ändå en mycket trevlig stund tillsammans med Remedios, Rosalin samt hennes dotter och barnbarn. Vi kunde intervjua dem och därefter göra lite tagningar i omgivningen. När vi var färdiga med filmandet hade vi ännu en lång pratstund där de öppnade upp mer och mer. Vi var tacksamma över att ha Anne Marie med oss, för hon kunde översätta det som de berättade när engelskan inte räckte till.

Från vänster: Henry, Rosalin och Remedios.

Promenaden tillbaka till mötesplatsen blev en svettig historia, men eftersom vi alla gillar att vandra var humöret ändå på topp. Det är spännande att vara tillsammans med personer som man just har träffat, för det finns alltid nya fönster att öppna och många saker att prata om. När vi kom tillbaka till samlingsplatsen hade övriga varit på besök i grundskolan för ett utbyte med barnen där. Vi var inställda från början på att vi skulle missa den aktiviteten och nöjda med att ha prioriterat tiden med vår "familj".

Vår destination Balok, en mindre del av Datakan som består av 14 hushåll.

Tack och lov gick även hemresan betydligt bättre i dag och vi var tillbaka i Baguio så att vi kunde duscha och återhämta oss före middagen. Under dagen fattade vi beslut om att slutföra vår dokumentation på en dag i stället för två, eftersom det visade sig möjligt och för att resan är så pass krävande. Det innebär att vi kommer att återvända först den 12 januari, när vi ska ha vår gemensamma avslutning.

Vi avslutade dagen med att tävla i charader, ett kul sätt att koppla av efter vårt dagsverke! :)

English summary

Today we had our second day in the village of Datakan. My group met up with Remedios and spent the day walking to her home, eating lunch and doing the shootings for our film. We have decided to do film a perspective on water shortage and what it means to the village. We had a nice lunch and a wonderful afternoon with our host and her neighbors! 

Thankfully traveling to and from Kapangan was a little easier today. However, during the day we decided not to go back tomorrow, as it proved possible to finish our documentation in one day. Next time we go there it will be for our sharing session on January 12.

Dag 12, Delning och utvärdering

I dag har vi haft en uppskattad mellandag på lägergården, när vi har skött oss själva. Jag startade morgonen med ett kort yogapass under tiden som solen steg upp över träden på tomten. Det kändes välgörande efter gårdagens promenad och prövande hemresa! :)

Vad har vi, vad har vi??

Efter frukost samlades vi ihop oss för att dela upplevelser och erfarenheter från första dagen i Kapangan. Det var intressant att höra vad alla grupper hade fått göra och dela deras tankar. Vi var alla nöjda med dagen, men lite fundersamma på hur vi skulle kunna använda det vi sett och diskuterat med våra familjer på bästa sätt. Besök i byarna är även en ny erfarenhet för vår stab, som bara varit därute tillsammans med Shontoug vid ett tidigare tillfälle, så i denna fas är vi alla i samma båt.

Plus, minus och intressant?

Nästa uppgift för dagen var mellantids-utvärdering. Det är ett krav som CISV har på alla sina program för att kunna utvärdera hur bra vi når målen som programmen ska uppfylla. Föga förvånande var utvärderingen förberedd på ett föredömligt sätt. Vi fick bedöma allt från lägergården till aktiviteter samt stab och varandra genom att under tystnad passera fem stationer, där vi betygsatte saker på olika sätt.

Direkt efter utvärderingen väntade lunch och siesta. I dag valde flera av oss att göra en ny tur ner till stan för att uträtta diverse ärenden. Det tar ungefär 20 minuter att gå ned till centrum.

Förberedelser för dokumentation  

Klockan 15 samlades vi i våra bygrupper för att planera hur vi ska ta oss an filmarbetet de kommande dagarna. Vad som kommer att vara möjligt att genomföra är lite av ett gissningsarbete och min grupp valde att göra både en plan A och B för säkerhets skull. Nu är det bara att hålla tummen för att vi kan skapa förutsättningarna för att göra det. 

Efter middagen höll jag i en frivillig filmvisning där jag introducerade professor Johan Rockström. De flesta här är mer skolade i katastrofberedskap än i klimatfrågan och därför kändes det relevant att låta honom kasta ljus över den frågan.  Jag valde en av hans senaste föreläsningar från Youtube, som rönte stor uppskattning. Kul att kunna bidra med något mer från Sverige på detta sätt, tyckte jag! :)

Trapphäng mellan aktiviteter, från vänster Elsbeth, Anabel, Pear, Laura, Valentina,Tone, Marc och Heath.

English summary

Today we have had a day of sharing. After breakfast everyone gathered to share the experiences from yesterday’s visit in Kapangan. It was interesting to listen to what the other groups had done and what they thought about their time with the families. Before lunch we also did a midterm evaluation of the camp.

After lunch a number of us took off to go downtown during our siesta. Apart from our halfday excursion in the beginning, there basically has been no time for leaving the camp, so we were happy to benefit from the possibility to do so. :)

Later in the afternoon we again gathered in groups making a plan for our fieldwork in the villages during the next two days. My group now has a plan A and B, hoping that we will be able to carry through at least one of the two!