Dag 1-2, på resande fot

26-28 december

Hej då Sverige!

Resan från Sverige till Filippinerna gick väldigt bra för oss. Enda gisslet var att Eurowings avgång från Stockholm dröjde efter att vi gått ombord. När vi kom till Düsseldorf hade vi ungefär en kvart på oss för anslutningen till Hong Kong. Det gick dock bra, eftersom Cathay Pacific mötte oss halvvägs och såg till att passagerarna från Sverige snabbt kom ombord. Flygtiden till Hong Kong var tio timmar och gick förvånansvärt smärtfritt. Linda och jag använde en del av tiden för att färdigställa den temaaktivitet som ska representera Sverige på vårt IPP. Någon timme före frukost försökte vi sova en stund, men med måttlig framgång. Framme i Hong Kong hade vi ungefär en timme på oss för att byta flyg, helt perfekt. Att gå ombord på sista sträckan var speciellt, planet var fyllt med hemvändande filippiner och hela atmosfären andades vänlighet. 

Hållplats Manila

Vi kom fram till Manila enligt tidtabell och lyckades på ganska kort tid ta oss vidare till hotellet där vi skulle sova en natt. Lyckligtvis kunde vi få tillträde till rummet mitt på dagen och vi däckade båda två ganska snabbt i sängarna. Vi var dock duktiga nog att ställa klockan på väckning, så efter närmare tre timmars sömn duschade vi och gav oss iväg till välkomstmiddag. I Manila finns två lokalföreningar som samarbetar i många frågor, så även i detta IPP. Det var personer från styrelserna som tog emot oss på restaurangen och bjöd oss på en generös och mycket trevlig middag. Ungefär hälften av delegaterna var på plats och efter maten hade vi fått koll på det mesta av intresse inför morgondagen.

Välkomstmiddag i Manila

Sista etappen

Efter en natt påverkad av tidsomställning väckte alarmet oss vid kl 8 (01.00 svensk tid). Vi gick ned och åt frukost tillsammans med delegater från Mongoliet, England och Nederländerna. Kl 11.30 klev vi på en förbeställd transport till busstationen, där vi på nytt mötte personer från lokalföreningarna. För att göra det så bekvämt som möjligt för oss hade de chartrat en buss ”1:a klass de luxe” för resan till Baguio City. Vi reste nonstop i sex timmar att komma fram till Ating Tahanan, vår lägergård. Jag kan avslöja att två tredjedelar av resan var en tyst historia, tidsomställningen gav sig på nytt till känna… Väl framme fick vi träffa staben som tog emot oss med öppna armar. Vi blev uppdelade på tre rum och jag hamnade i "The Attic Hall", en sovsal med +20 sängar, tillsammans med nio andra kvinnor/tjejer. Därefter blev det middag innan vi avslutade dagen med en del formalia och ett par "lära känna varandra"-aktiviteter. Många var trötta efter resan och vi kom i säng vid 11-tiden. Efter tuppluren på bussen hade jag själv lite problem med sänggående vid en för kroppen tidig timme. Boken jag fick av Alfred i julklapp kom till god användning!

Ating Tahanan (betyder "vårt hem")

Min CISV-familj 

Här på Ating Tahanan är vi 24 delegater och en stab på fem personer. Landsammansättningen är minst sagt spännande, här finns människor från fem kontinenter och med ett åldersspann från 20-70 år. Det ska bli spännande att lära känna var och en efterhand!

English summary:

Reaching our camp site Ating Tahanan in Baguio City took some time, but the trip went really well. I flew from Stockholm to Hong Kong via Düsseldorf and then on to Manila, together with Linda, the other Swedish delegate. We were airborne for approximately 14 h. We stayed overnight in the capital meeting upp with some CISV people and half of the delegates that will participate in the project in Baguio City. Despite some jet lag we are both really thrilled to be here!