Dag 19-20, Den långa resan

Vår resa hemåt började med buss från Baguio till Manila. Vi fick som vanligt en stadig frukost på lägergården och sedan hjälptes vi åt med att få ut alla tunga resväskor från sovsalarna. Staben hade bokat två jeepneys för anslutningen till busstationen. Vi fyllde den ena med vårt bagage och tryckte ihop oss själva i den andra.

Sista samlingen inför avfärd från Ating Tahanan.

Trångt i jeepney'n på väg till busstationen, men finns det hjärterum, finns det stjärterum!

Kort visit i miljonstaden

Bussresan ner till Manila gick fint. Det var roligt att få se Baguios omgivningar i dagsljus, bergslandskapet var otroligt vackert! När vi rullade in i Manilas ytterområden fyra timmar efter avfärd fastnade vi föga förvånande i trafiken och det tog två timmar till innan vi kunde kliva av på ”Pasay”, samma station vi åkte ifrån för tre veckor sedan. Det var betydligt svettigare ute, ungefär 30°C varmt och inte minst fuktigare än ”svala” Baguio. Här började vi dela upp oss för att ta oss vidare åt olika håll, en del skulle till värdfamiljer, några till ett vandrarhem och några av oss ut till flygplatsområdet. Jag och Linda tillhörde den senare falangen eftersom vi hade en tidig avresa fredag morgon framför oss. På kvällen åt vi middag med gänget på vandrarhemmet och innebar en ny liten tur genom denna gigantiska stad. 

Flyg på flyg på flyg

Vår avgångstid till Hong Kong fredag morgon var kl 08.45 och vi lämnade hotellet med shuttle vid kl 06.30. Det var bara en fem minuter lång transfer, men tillsynes helt omöjlig att göra till fots. Incheckningen gick över förväntan bra och vi hann med en enkel frukost i transithallen före vi klev ombord på planet. Resan tog ungefär två timmar och vi valde att sova vidare större delen av den.

Regn i Hong Kong vid vår transfer...

I Hong Kong var det ett myller av människor och vi såg oss tvungna att tränga oss i den oändligt långa kön som bildades vid säkerhetskontrollen till transithallen. När vi kommit igenom där var det bara att gå direkt till nästa utgång och snart satt vi i våra stolar på flyget till London. Även om vi fortfarande var trötta kändes 12 timmars flygning som en oändligt lång tid att sitta stilla. Jag lyckades se tre filmer längs vägen, vi fick lunch och middag och resten av tiden sov vi.

Väl framme i London hade vi lite längre tid för övergång. Vi valde att äta kvällsmat och kunde sedan utan vidare sova vidare när vi flög till Stockholm där vi landade fem minuter före tidtabell. Vi fick dock vänta ganska länge på vårt bagage, innan vi kunde komma ut i ankomsthallen där pappa väntade. Det var underbart att få gå direkt vidare till bilen, inte minst för att det var -15°C ute! Vi körde Linda till Söder och sedan vidare till Minneberg där soffan var bäddad. Vid kl 2 somnade jag än en gång utan problem, nöjd med att vara nästan på hemmaplan. :)

...och klart väder när vi närmade oss London!

English summary

Two days of travelling, starting from Baguio by bus in the morning January 14th. We reached the bus station in Manila at 5PM and spent the night at the same hotel as on our arrival three weeks ago. Our departure from Manila was 8.45 Friday morning. The trip to Stockholm via Hong Kong and London was long, but went well. We arrived at Arlanda at 23.25 local time after approximately 15 h in the air. Thankfully my dad was waiting in the arrival hall. Connecting to Stockholm city by car was a blessing, considering that the temperature outside was 0°F! I went to bed in Minneberg (dad’s place) at 2 AM and had no problem falling asleep on their couch! :)

Dag 18, Dags att packa

I dag har vi haft en ny mellandag som tjänat oss väl. Vi fick en timmes sovmorgon, vilken jag använde för att träna en lite längre stund. Det var en jättefin morgon och jag kunde avsluta mitt pass på en helt solbelyst yogamatta. Underbart!

Efter frukost hade vi en schemalagd aktivitet och det var slututvärdering. I matsalen fanns fyra stationer, där vi fick göra en självutvärdering, en bedömning om våra förväntningar var uppfyllda, hämta ut våra värdesaker och göra inlägg i varandras ”camp books”. Det sistnämnda innebar att skriva något som vi ville förmedla till varje person (28 inlägg!), men vi får inte läsa innehållet förrän vi är på väg hem. Jag blev färdig med mina inlägg mitt på eftermiddagen.

Resten av dagen har vi ägnat åt att packa och avsluta olika projekt. När det var dags för mellanmål hade vi fixat egen mat, bland annat hämtpizza, för att kunna tacka personalen på Ating Tahanan. Det kändes jättebra att få uppmärksamma dem, för de har verkligen underlättat vår vistelse här. Under eftermiddagen gjorde vi även de sista inspelningarna för att åstadkomma en CISV-film om IPP. Den kommer att färdigställas här i Baguio via stabens kontakter som verkar vara obegränsade! :)

Mariana och Anne Marie, två värdefulla personer i staben!

And now the end is near...

Att packa var en prövning, men jag lyckades slutföra även den uppgiften. Efter middagen hade vi den officiella avslutningen av lägret utomhus, runt en lägereld – eller "Da-Pay" som en rund stensättning med sittplatser och eldplats i mitten heter här. En Da-Pay har traditionellt använts ute i byarna som en mötespunkt för att diskutera och fatta beslut i gemensamma frågor. Vi sjöng, tände ljus och delade en sak som vi tar med oss hem från lägret. Sedan var det dags för ”kramtåget" där alla får chans att tacka varandra personligen, vilket för min del blev en ganska blöt i historia. Flera valde att stanna uppe resten av natten, men jag såg till att få min skönhetssömn efter midnatt. :)

English summary

Today was a day with lots of non-scheduled time. In the morning we spent time evaluating the camp and we used the afternoon to wrap up different projects and get everything packed. In the evening the staff arranged a nice closing influenced by CISV traditions including a bon fire. We lit candles and shared take aways from camp. We also did the hug train thanking one another - kind of a wet story for me! :)

Dag 17, Avslutning i Kapangan

Sista besöket i Datakan och Dagao var vad som väntade oss denna dag. Till allas belåtenhet kunde vi åka lite senare än vad vi gjort vid tidigare tillfällen. Vid 9-tiden var våra jeepneys packade med mat till knytkalaset, gåvor till förskolorna, teknikprylar för vår presentation och oss själva. Resan gick bra, nu har vi alla lärt oss vad resan innebär och kunde känna igen vissa hållpunkter längs vägen. :)

När vi kom fram var det full aktivitet med matlagning och andra förberedelser vid den plats som fungerar som "bystuga" i Datakan. Här finns möjlighet för besökare att övernatta och ett stort kök för större sammankomster. Stämningen var fin, nu när vi har fått lära känna varandra lite mera.

Del av samlingsplatsen, "Datakans bystuga", för vår avslutning.

Vi hade förberett ett program för förmiddagen som bestod av ett par lekar, en presentation om utmaningar kopplade till klimatförändring och så filmvisning. Vi visste ju inte riktigt hur familjerna skulle agera när vi introducerade dem till CISV-kulturen på detta sätt, men det fungerade riktigt bra.

Vår publik under CISV:s program.

Valentina delar erfarenheter av klimatförändring i Colombia.

Efter att vi avslutat vår del av programmet åt vi lunch och pratade om en massa olika saker. Jag fick en del feedback på det faktum att Filippinerna har 2/3 av Sveriges yta, men en befolkning som är tio gånger större. Skillnaderna i trycket på samhällets infrastruktur är gigantiska!

Under eftermiddagen var det familjerna som stod för underhållningen. Det satte på sig sina folkdräkter och bjöd på musik, dans och sång. Vi fick naturligtvis också dansa efter bästa förmåga, vilket ledde till en del kommentarer och många skratt. Det var ändå intressant att iaktta hur stolta de var över sitt kulturarv och de var måna om att visa oss hur vi skulle dansa på rätt sätt. Vid ett tillfälle fick vi möjlighet att dansa fritt två och två i mitten av ringen och då uppstod viss förvirring när de skulle följa oss. :)

Våra familjer i Datakan i sina traditionella kläder.

Några av eftermiddagens musikanter.

Vi avslutade dagen med att sitta i ring och dela erfarenheter av vårt utbyte. Jag tror att vår stab fick med sig massa positiv feedback både från oss och dem, vilket de verkligen förtjänar. Sammantaget kändes dagen som en värdig avslutning på det utbyte vi har haft med varandra. Det är så häftigt att tänka hur vi fått två olika världar att mötas på ett ömsesidigt givande sätt!

När vi kom tillbaka till lägergården väntade middag. På kvällen körde vi på nytt några lekar som fick stämningen att höjas ytterligare. Alla är lite påverkade av att vi nu med snabba steg närmar oss avresa. Jag gick och lade mig vid midnatt, men många av de yngre stannade förstås uppe långt efter det...

English summary

This day was very special to us. It was our last day in Datakan village and we were going to have a sharing on climate change and also share the films we have produced. We left Baguio at nine in the morning and arrived 1,5 h later. Apart from ourselves we brought food for a potluck lunch and gifts for their daycare centre. 

We started the program with some games and from that we moved on to our presentation. Everything was well received and after we were done it was time for lunch. In the afternoon our families had a cultural sharing with us which was really nice. Before leaving we spent some time sharing experiences of the exchange we have had and it seemed both parties were happy to have had this opportunity to meet. I know I am very happy to have been part of it! We were back at Ating Tahanan for dinner and ended our day playing funny games until midnight. :)

Dag 16, Belöning!

I dag har vi kopplat av här på lägret! Eftersom vi lyckades bli klara med vårt arbete i går fanns det möjlighet att få in ytterligare en utflyktsdag, vilket vår stab tacksamt nog tog vara på. :)

Efter frukost klev vi på nytt på två jeepneys för att åka runt en sväng i Baguio. Första hållplatsen blev Tam-Awan Village "Garden in the sky", som är en konstpark och även plats som man kan bo på. Den låg på en höjd och för att titta på installationerna fick vi följa stigar som slingrande sig uppåt och nedåt. Parken var inte stor, men vid entrén fanns även två mindre gallerier med tavlor.

Drömfångare I Tam-Awan Village

Nästa stopp blev på Easter Weaving Room, en hantverksbutik och produktion där kvinnor väver traditionella tyger. Här gick vi alla igång på shopping för de hade massa fina saker i sin butik.

En av många väverskor på Easter Weaving

När alla hade kommit igenom kassan (det fanns en) trotsade vi trafiken i centrala Baguio för att på nytt komma över till vår sida av stan för lunch uppe på den gamla amerikanska basen John Hay. Här delade vi upp oss efter tycke och smak. Jag åt en vegolunch på ett bistro tillsammans med vår camp director Mariana, Elsbeth från NL, John från UK och Midori, Yuriboh och Marina från Japan. Det var härligt att äta på en serving utomhus och få ynnesten att själv välja mat! :)

Sista anhalten för dagen blev sedan "Baguio country club", där vår stab kunde få in oss tack vare att Anne Maries är medlem och att hennes syster arbetar där. Här kunde vi bada i pool utomhus, slappa i jaccuzi, basta, lyxduscha och det bästa av allt - boka in oss på massage! Efter de senaste dagarna hektiska arbete kändes det som att komma till himmelriket. Stället var otroligt stort, men nästan tomt på folk och det kändes om att det fanns en anställd per besökare. Vi tog god tid på oss och kom ut därifrån som pånyttfödda delegater. :)

Middagen åt vi på lägergården och resten av kvällen fortsatte i lugnets tecken med sista förberedelserna för vår avslutning i Kapangan i morgon. 

Dag 14-15, Prestationsångest...

Efter vårt andra besök i Kapangan har vi haft fullt upp på lägergården. Vi har arbetat i grupper med att färdigställa en rad olika dokumentationsprojekt, där våra filmer har haft högst prioritet. Med jämna mellanrum har vi gjort gemensamma avstämningar, men annars resten av tiden har alla varit utspridda för att komma framåt. I den här fasen finns förstås en del prövningar och det interkulturella lärandet slår ut i full blom. ;)

Den 12 januari ska vi åka tillbaka till vår by för en gemensam avslutning med våra värdfamiljer. Tanken är att vi dels ska dela våra filmer, men även bidra med ett samtal om klimatförändring. Under lördagen ägnade vi förmiddagen åt att ta fram ett upplägg för hur vi göra den delen av vår föreläsning. Det blev en intressant diskussion med många olika perspektiv och tankar, men vi lyckades enas i slutänden.

Filmproduktion

Under lördag eftermiddag inriktade vi oss helt på att få ihop vår film. Det gick lite trögt till en början eftersom vi hade ett ganska spretigt material när vi lade ihop vår filmning i Balok med den som Masya och Pear hade gjort hos sin värdfamilj. När vi lade ner arbetet för dagen hade vi ändå en idé om hur vi skulle korta ned och sy ihop det hela.

Före middagen körde vi lekar för att släppa prestationskraven för en stund. Efter middagen fick vi besök från Manila. Det var jättekul att återse Bobit och Leslie som tog emot oss när vi kom hit. De hade även med sig Zak, som är avgående ordförande i den ena lokalföreningen där.

Välkommet besök från Manila; Zak, Leslie och Bobit - här tillsammans med delar av vår stab (Naraa, Mariana och Anne Marie).

Minnesvärd morgonstund 

Det finns ett visst mönster här som innebär att vi som är 40+ 1) äter frukost och 2) gör det något tidigare än de yngre. Eftersom våra besökare övernattade blev sällskapet lite större på söndag morgon. :) Vi fick en mycket trevlig start på dagen, med intressanta samtal om Baguio, CISV och hållbarhet.

Vi började dagen med att ta ett gruppfoto. Det verkar vara en sak som har betydelse här och i dag var det dags för den aktiviteten.

Sedan väntade en ny lång arbetsdag med film och webbsida. Jag ägnade större delen av tiden till den senare tillsammans med Anabel från Tyskland. Även om vi prövades av ett sviktande Wifi var det faktiskt ganska vilsamt att arbeta med en tämligen likasinnad person! Utöver det planerade arbetet har vi med hjälp av de delegater som är mest slipade på film beslutat att försöka färdigställa en film om IPP som CISV-program. Vårt produktionstempo ökade således ytterligare ett snäpp jämfört med gårdagen.

Målmedvetenheten segrar!

Vi hade kommit överens om att alla filmer från Kapangan skulle vara klara till middagen klockan 19. Med något litet undantag lyckades vi med denna målsättning! Efter maten blev det en högtidsstund när vi samlades för att titta på vad vi hade producerat. Strax efter att vi hade börjat dök Kidlat Tahimik upp igen för att ta del av vad vi hade åstadkommit. Han gav oss bra feedback utifrån de samtal vi haft tidigare och på det hela taget tror jag att han i huvudsak var nöjd med sina adepter. :)

English summary

The last two days we have been very busy completing our documentation at camp. All together it consists of six films and one website for the our project. On January 12 we will do our last visit in the villages where we are going to have a sharing on climate change and present our films. Consequently the entire camp has focused on editing hundreds of shootings and pictures, trying to make sense of it according to our theme. Not surprisingly our work has meant a few trials, but all in all I think we have been successful. Sunday evening we were able to view five of the films together with Kidlat Tahimik who provided some constructive feedback on our work. I was really happy to see two pressuring days end in a positive way!

Dag 13, Andra besöket i Kapangan

Jag måste tillstå att jag drog mig lite för att kliva ombord på jeepen för att åka tillbaka till Kapangan. Inte för att jag inte ville vara där, utan för den jobbiga resan dit - med åksjukan från första besöket i färskt minne. Före avresan delade dock våra japanska vänner ut munskydd till alla - vilket skulle visa sig göra skillnad.

På väg för dag 2 i Kapangan; Valentina, Pear och Masya.

Resan gick över förväntan bra och vi var framme på en dryg timme. Våra familjer var på plats och eftersom vi var de som hade längst att gå begav vi oss iväg direkt tillsammans med Remedios. Trots att klockan bara var 9 på morgonen var det redan duktigt varmt i solen. Remedios frågade om vi ville gå en längre, men mer skyddad väg, vilket vi tyckte var en bra idé. Avstickaren ledde oss fram till en av Datakans förskolor, där vi tittade in och fick träffa en mormor och två små killar. Förskolorna i byn drivs av byborna själva och de som arbetar där gör det på frivillig basis som ett bidrag till byn.

Remedios var mindre blyg i dag och verkligen hjälpsam när det gällde vårt arbete. Vi hade bestämt oss för att ge ett perspektiv på vattenförsörjning med vår film, eftersom det är den fråga som har mest uppenbar påverkan på byns möjligheter att vara självförsörjande. Filippinerna har bara två årstider, den torra och den våta. Den torra årstiden pågår från mitten av november till mars och från våra workshops har vi lärt oss att i den här delen av Filippinerna kommer just torkan att vara det största hotet av ett varmare klimat.

När vi kom fram till Balok gjorde vi ytterligare en vända förbi familjens bönodling, där Remedios skördade bönor till vår lunch. Där stötte vi på hennes granne Rosalin, en synnerligen vital kvinna på 74 år. Rosalin kom ut från skogen klädd i arbetskläder och bärandes på ett par pålar som hon använt för att rensa tillflödet av vatten. Tyvärr stod vi inte tillräckligt på tå för att fånga denna stund, som hade kunnat bli en riktigt juste öppningsscen på vår film. ;)  Vi frågade dock om vi kunde få intervjua även henne, eftersom hon var en generation äldre än Remedios. Rosalin kommer  ursprungligen från "the Mountain Region" (en annan region i Cordillera) och är inte alls blyg på samma sätt som övriga bybor. Tvärtom, hon var väldigt glad och hjärtligt från första kontakten (vi träffade henne kort vid första besöket). Hon samtyckte och lovade att komma ned till Remedios hus.

Remedios skördar bönor till lunchen.

Det var mitt på dagen när vi kom fram till huset, där tonårspojkarna var hemma. De ville dock inte ha något med oss att göra utan försvann snabbt ur vår åsyn. Lunchen och eftermiddagen blev ändå en mycket trevlig stund tillsammans med Remedios, Rosalin samt hennes dotter och barnbarn. Vi kunde intervjua dem och därefter göra lite tagningar i omgivningen. När vi var färdiga med filmandet hade vi ännu en lång pratstund där de öppnade upp mer och mer. Vi var tacksamma över att ha Anne Marie med oss, för hon kunde översätta det som de berättade när engelskan inte räckte till.

Från vänster: Henry, Rosalin och Remedios.

Promenaden tillbaka till mötesplatsen blev en svettig historia, men eftersom vi alla gillar att vandra var humöret ändå på topp. Det är spännande att vara tillsammans med personer som man just har träffat, för det finns alltid nya fönster att öppna och många saker att prata om. När vi kom tillbaka till samlingsplatsen hade övriga varit på besök i grundskolan för ett utbyte med barnen där. Vi var inställda från början på att vi skulle missa den aktiviteten och nöjda med att ha prioriterat tiden med vår "familj".

Vår destination Balok, en mindre del av Datakan som består av 14 hushåll.

Tack och lov gick även hemresan betydligt bättre i dag och vi var tillbaka i Baguio så att vi kunde duscha och återhämta oss före middagen. Under dagen fattade vi beslut om att slutföra vår dokumentation på en dag i stället för två, eftersom det visade sig möjligt och för att resan är så pass krävande. Det innebär att vi kommer att återvända först den 12 januari, när vi ska ha vår gemensamma avslutning.

Vi avslutade dagen med att tävla i charader, ett kul sätt att koppla av efter vårt dagsverke! :)

English summary

Today we had our second day in the village of Datakan. My group met up with Remedios and spent the day walking to her home, eating lunch and doing the shootings for our film. We have decided to do film a perspective on water shortage and what it means to the village. We had a nice lunch and a wonderful afternoon with our host and her neighbors! 

Thankfully traveling to and from Kapangan was a little easier today. However, during the day we decided not to go back tomorrow, as it proved possible to finish our documentation in one day. Next time we go there it will be for our sharing session on January 12.

Dag 12, Delning och utvärdering

I dag har vi haft en uppskattad mellandag på lägergården, när vi har skött oss själva. Jag startade morgonen med ett kort yogapass under tiden som solen steg upp över träden på tomten. Det kändes välgörande efter gårdagens promenad och prövande hemresa! :)

Vad har vi, vad har vi??

Efter frukost samlades vi ihop oss för att dela upplevelser och erfarenheter från första dagen i Kapangan. Det var intressant att höra vad alla grupper hade fått göra och dela deras tankar. Vi var alla nöjda med dagen, men lite fundersamma på hur vi skulle kunna använda det vi sett och diskuterat med våra familjer på bästa sätt. Besök i byarna är även en ny erfarenhet för vår stab, som bara varit därute tillsammans med Shontoug vid ett tidigare tillfälle, så i denna fas är vi alla i samma båt.

Plus, minus och intressant?

Nästa uppgift för dagen var mellantids-utvärdering. Det är ett krav som CISV har på alla sina program för att kunna utvärdera hur bra vi når målen som programmen ska uppfylla. Föga förvånande var utvärderingen förberedd på ett föredömligt sätt. Vi fick bedöma allt från lägergården till aktiviteter samt stab och varandra genom att under tystnad passera fem stationer, där vi betygsatte saker på olika sätt.

Direkt efter utvärderingen väntade lunch och siesta. I dag valde flera av oss att göra en ny tur ner till stan för att uträtta diverse ärenden. Det tar ungefär 20 minuter att gå ned till centrum.

Förberedelser för dokumentation  

Klockan 15 samlades vi i våra bygrupper för att planera hur vi ska ta oss an filmarbetet de kommande dagarna. Vad som kommer att vara möjligt att genomföra är lite av ett gissningsarbete och min grupp valde att göra både en plan A och B för säkerhets skull. Nu är det bara att hålla tummen för att vi kan skapa förutsättningarna för att göra det. 

Efter middagen höll jag i en frivillig filmvisning där jag introducerade professor Johan Rockström. De flesta här är mer skolade i katastrofberedskap än i klimatfrågan och därför kändes det relevant att låta honom kasta ljus över den frågan.  Jag valde en av hans senaste föreläsningar från Youtube, som rönte stor uppskattning. Kul att kunna bidra med något mer från Sverige på detta sätt, tyckte jag! :)

Trapphäng mellan aktiviteter, från vänster Elsbeth, Anabel, Pear, Laura, Valentina,Tone, Marc och Heath.

English summary

Today we have had a day of sharing. After breakfast everyone gathered to share the experiences from yesterday’s visit in Kapangan. It was interesting to listen to what the other groups had done and what they thought about their time with the families. Before lunch we also did a midterm evaluation of the camp.

After lunch a number of us took off to go downtown during our siesta. Apart from our halfday excursion in the beginning, there basically has been no time for leaving the camp, so we were happy to benefit from the possibility to do so. :)

Later in the afternoon we again gathered in groups making a plan for our fieldwork in the villages during the next two days. My group now has a plan A and B, hoping that we will be able to carry through at least one of the two!

Dag 11, Till Kapangan!

Alla hade längtat efter den här dagen, när vi skulle få åka ut till de två byar som vi ska dela erfarenheter med. Det blev en tidig frukost vid klockan sex för att få alla ombord på jeeparna i god tid. Restiden till Kapangan var beräknad till 1,5 h, men här är man alltid i händerna på trafiksituationen. Efter visst strul med upphämtning av Alice och Aida (programsamordnarna) kom vi fram till Kapangan efter ungefär två timmar. Åksjukan på den slingriga vägen var överkomlig, men kännbar...

Vi reste med två ålderstigna jeepar för att komma till Kåpångan. Avgaserna var svarta och fullständigt vedervärdiga!

På plats!

Det första som väntade oss i Kapangan var ett besök hos borgmästaren Roberto Canuto i kommunhuset. Han gav ett sympatiskt intryck, hälsade oss välkomna och presenterade sin kommun på ett ganska förutsägbart sätt. Direkt efter det fick vi ansluta till ett pågående möte med kommuninvånare som ägde rum utomhus och handlade om klimatförändring och katastrofberedskap. Vi blev presenterade även där och fick göra korta inspel om klimatförändring utifrån våra länder.

Vid lunchtid åkte vi vidare för att möta familjerna i byarna. Jag hörde till den grupp som åkte till Datakan, en by med 1800 invånare, varav de allra flesta är självförsörjande bönder. Den viktigaste grödan de odlar är ris, men här finns även kaffe, grönsaker och frukt.

När vi kom fram fick vi först presentera oss för varandra och sedan veta hur byn är organiserad av ordföranden. Sedan skulle vi fördela oss på olika familjer. Jag räckte villigt upp handen för att följa med den familj som bodde mest avlägset, i hopp om att få se lite av omgivningarna till fots. Utöver mig bestod min grupp av Valentina från Colombia (också en vän av bergsmiljöer) och Jurijen från Nederländerna (fotbollsspelare). Även Anne Marie, en av våra stabsmedlemmar, valde att följa med oss eftersom vi var dem som skulle vara just längst bort.

Risterasser längs vägen till vår familj.

Det tog oss ungefär 40 minuter att promenera över till huset i full middagssol, varav 479 trappsteg nedåt utgjorde en del av vägen. Längs vägen visade det sig att vi hade sällskap av tre företrädare för byn och att de inte var medlemmar i samma familj. :) Vi var inbjudna till Remedios, en kvinna på 52 år som har fött åtta barn, varav de yngsta (fortfarande osäker på antalet) fortfarande bor hemma. Barnen var dock i skolan, så dem fick vi inte träffa den här dagen. Utöver Remedios fick vi sällskap av Gilbert, en yngre man som ansvarar för hälsofrågor i byn och Edward, som är ansvarig för infrastruktur frågor.

Det blev en intressant eftermiddag som handlade om att lära känna varandra och bygga relation. Det första Remedios gjorde när vi kom fram till huset var att börja tillaga lunch. Vi hade egen medhavd lunch, men vi har fått veta att mat och gästfrihet är mycket viktigt här i Filippinerna. Måltiden innebar att en kyckling skulle nackas, så nu har jag en idé om vad det handlar om. Intressant nog tog de den hela kycklingen med fjädrar och allt och anrättade den över eld! Vi fick även torkat och grillat griskött, ris och kokt vattenkrasse, så vi blev verkligen bjudna på det bästa huset kunde erbjuda. Måltiden innebar en möjlighet att ställa många frågor, liksom att presentera oss själva lite mer. Alla pratade förhållandevis bra engelska, men de var lite blyga och det ihop med den helt nya miljön gjorde att det ibland var lite svårt att uppfatta allting på rätt sätt.

Gilbert anrättar kycklingen som kom inhoppande på gården vid fel tillfälle...

Nya erfarenheter av ris

Efter maten fick vi prova på att förbereda ris genom att skala och rensa det. Därefter fick vi följa med ut och skörda ris på de närliggande terassodlingarna. När vi rörde på oss lättade stämningen och vi kunde prata lite mer otvunget och ställa nya frågor som knyter an mer till vårt tema om riskhantering och klimatförändring. Därefter började vi gå tillbaka mot byn för att möta upp de andra inför hemfärden. De 479 trappstegen uppåt var ganska krävande, men tack och lov hade det blivit lite mer molnigt under eftermiddagen.

Under tiden som vi väntade på vår jeep pratade vi med de bybor som varit värdar och lekte med några barn som slutat skolan för dagen. Stämningen var god och de allra flesta av oss var mycket nöjda med vad de fått uppleva under första dagen i Datakan. Resan hem blev dock en pärs med alla kurvor och avgaser - på gränsen till vad jag klarar att hantera. När vi var tillbaka rusade jag upp till vår sovsal och lade mig på rygg för att stilla åksjukan. Efter en dusch kände jag mig i huvudsak återställd och kunde ansluta till middagen. Det blev ännu en tidig kväll för mig och jag somnade så snart huvudet låg på kudden - uppfylld av en dag med många nya intryck!

English summary

Today was the day for our first visit with the indigenous people of two villages, Datakan and Dagao. We left our camp site after an early breakfast and spent two hours getting to the municipality of Kapangan where we first of all got to meet the mayor. 

At lunch time we met up with the families and I was hosted by Remedios, a woman my age who is responsible for the children daycare in the village and a mother of eight children. Her home was located a 40 minutes walk from the village center where we were left the jeep. Because of the remote location another two younger men from the village accompanied us for the day. On Saturday we hope to meet those of Remedios children that are still living at home. Eventhough we had brought a pack-lunch we were invited to lunch in her home. It started out with the killing of a chicken... 

In the afternoon we were introduced to chores related to rice farming, which is the most important crop for the subsistence farming in Datakan.  After having tried harvesting rice we went back to our meeting point and started the long and quite tiresome trip back to Baguio. After a beneficial shower and dinner I fell asleep as soon as I laid my head on the pillow!

Dag 10, Möte med våra partnerorganisationer

Äntligen en dag med något lägre intensitet! Två ämnen väntade oss denna soliga dag, möte med vår lokala partnerorganisation och en workshop med Paolo som är programansvarig på Center for Disaster Preparedness (CDP).  

Presentation av Shontoug

Shontoug Foundation är den partnerorgansiation som CISV har valt för det här projektet. Vi fick träffa Marietta, Chief Executive Officer och Alice, en av deras programsamordnare. Målet med mötet var att vi skulle presentera CISV för dem och de skulle presentera sig själva för oss. Vi fick veta att de är en lokal förankrad organisation som arbetar med att utvecklingsprojekt i byarna som finns i provinserna Benguet (där Baguio City ligger) and Ifugao. Shontoug arbetar med att främja utvecklingsmodeller med utgångspunkt i ursprungsbefolkningarnas kunskap och erfarenheter. Marietta var noggrann med att alla deras insatser handlar om att utveckla byarnas egen kapacitet och att varje projekt ska vara avslutat inom fem år. Alice är en av de som kommer att introducera oss i sin by när vi åker på första besöket i morgon. Hon berättade lite mer om vad vi kan förvänta oss av familjerna som ska "adoptera" oss för det här projektet. 

Efter mötet fick vi en mer praktiskt inriktad genomgång inför besöket av vår egen stab. Alla är verkligen peppade för att få åka ut spå fältarbetet!

Workshop med CDP

Efter lunch och en välgörande siesta var det dags för en ny workshop, ledd av Paolo från Centre for Disaster Preparedness. Den hade ett både intressant och roligt innehåll. Vi fick veta mer om hur man arbetar med att förbereda framförallt naturkatastrofer runt om i Filippinerna. Vi fick även arbeta praktiskt med ett antal övningar, där en handlade om att bygga hus utifrån olika uppsättningar material. 

Det pågår ett aktivt arbete med att öka lokalbefolkningens engagemang i krisberedskap, eftersom man vet att klimatförändringar kommer att öka antalet väderrelaterade katastrofer i framtiden. Paolo berättade även att för närvarande pågår omfattande förberedelser i Metro Manila där man statistiskt räknar med en jordbävning inom en 5-10 års period som kommer att vara över 7 på Richterskalan och med 35 000 dödsfall. I regionen Cordillera, "vår" region, är tyfoner vanligt förekommande, men bristen på vatten under torrperioden (december-maj) är en lika stor fråga för människorna här. 

Husbyggande pågår under workshop med National Disaster Risk Reduction Management Council.

Kulturafton

Sist på kvällen hade tita Genie bjudit en förening som kom hit och berättade om de olika provinserna i Cordillera utifrån ett kulturellt perspektiv. Vi fick en presentation folkdräkter, musik och dans. De avslutade sitt program med "sharing" och då fick vi välja vilka danser vi ville lära oss. Det var en enkel, men äkta och därför väldigt fin kväll!

 

English summary

A nice day when we had three interesting visits at our camp site. In the morning we got to meet representatives of our partnerorganisation, the Shontoug Foundation. Shontoug has its base in Baguio City and from there they reach the many small villages in the provinces of Benguet (where we are staying) and Ifugao. Their projects and models focus on development and sustainability aimed to protect the rights and needs of indigenous peoples. We got to meet the chief Executive Officer Marietta and one of the program coordinators, Alice, that will take care of us during our three days of field work. 

In the afternoon we had a workshop with a representative from the Center for Disaster Preparedness. It was very interesting and we were challenged by practical exercises.

We rounded off our day together with a cultural group that introduced us to the traditional attires, music and dance of the Cordillera region.

Dag 9, Film workshop del 2

Ännu en dag med filmtema, till min belåtenhet! Under förmiddagen hade vi fått i uppgift att göra en enkel dokumentärfilm inom grindarna. Tanken var att vi skulle:

1)   be om tillstånd att få filma någon av de som arbetar här på Ating Tahanan

2)   ta fram en outline och genomföra 10 tagningar

3)   spara filerna och lämna in dem för ”bedömning”

Min grupp bestod av Masya från Indonesien och Jurjien från Nederländerna. Vi bestämde oss för att fråga om vi fick filma vakten vid entrén. Det gick bra och efter de första tagningarna var han mycket hjälpsam. Vi klarade att bli färdiga på utsatt tid och efter lunch fick vi beröm för vårt arbete, vilket kändes bra! :) Det var roligt att prova på att göra alla steg, men efter den här enkla övningen har jag fått stor respekt för vad det innebär att filma. Det var också lärorikt att titta på övriga gruppers produktioner och lyssna på den återkoppling som våra ”lärare”, Malaya och Abbie, förmedlade.

Inspiration av bygdens son

Under eftermiddagen anslöt även Kidlak Tahimik på nytt. Han avslutade vår workshop med ett samtal om hur han arbetar med film och visade några prov från filmer han har gjort . Hans förhållningssätt och filosofi bygger på två begrepp, ”kapwa” och ”dwende”. Kapwa betyder ungefär ”min nästa” och innebär att ha ett inkluderande perspektiv på andra människor och allt levande i naturen. ”Dwende” är ett ord för det som är helt unikt i varje individ – ”your unique spirit or energy”. Kidlak uppmanade oss att använda det när vi ska närma oss ett objekt som vi vill filma, för just den inramningen kan bara du bidra med. Jag blev på nytt starkt berörd av denna andliga person.

Under rasten fick jag chans att prata med honom när han kom fram till mig för att fråga om jag var den person som hade bidragit med temaaktiviteten om samer, som han hade hört talas om. Betydelsen av att bevara ursprungsbefolkningars kunskap och erfarenheter är av stor vikt för allt arbete som Kidlak engagerar sig i. Han berättade om ett pågående projekt som studerar hur barn och ungdomars utbildningsmöjligheter ser ut när det gäller ursprungsbefolkningar och undrade om det var en fråga vi hade stött på. Jag fick hans e-postadress i den mån jag skulle springa på något framöver. 

Jag var verkligen helt uppfylld av den här dagen och efter middagen tänkte jag göra en tidig kväll. Den planen gick snabbt i stöpet eftersom det fanns önskemål om att vi skulle ta chansen och köra några ”lära känna varandra”-lekar. Jag tog fram mitt duktiga jag och deltog i den första delen, men vid första bästa tillfälle smet jag ut och gick ”hem” till min säng på vinden. :)

Tita Myrnas "tuck shop" i matsalen fick påfyllning under dagen...Trots att maten här är bra är efterfrågan på dryck och snacks till synes oändlig...

English summary

Today we had the second part of our film workshop. We put to practice what we had learnt yesterday, meaning actually doing a documentary film here on the campsite. My group did a documentary about the guard. It was an instructive and fun exercise! :)

In the afternoon we all shared our work and got feedback from our trainers. Kidlak Tahimik joined us again in the afternoon and I really appreciated getting to share his thoughts on how to build stories and produce film.

Dag 8, Film workshop del 1

Nu har jag ställt om mig till lokal tid och det är skönt att kunna sova de timmar som finns för just det ändamålet. :) Jag såg soluppgången när jag yogade och lufttemperaturen steg sedan snabbt till över 20°C.

Den här dagen har inneburit starten på en ny fas av projektet som bland annat kommer att omfatta ett antal workshops. I dag har vi haft besök av tre personer som arbetar professionellt med film, varav en var Filippinernas främsta fristående dokumentärfilmare - Kidlat Tahimik, hemmahörande här i Baguio.

Time for film workshop!

Vi har fått en "crash course" i filmarbete och fått lära oss grundläggande terminologi, kameravinklar, fokus, ljus och hur man tar fram en outline. Jättekul! Sist på dagen fick vi en annorlunda föreläsning av Kidlat Tahimik, som berörde mig mycket med sin "äkthet". Han berättade om sitt arbete med filmen "Memories of Overdevelopment" och peppade oss för vårt kommande uppdrag i Kapangang.

Film director, screenwriter and an actor whose films are usually associated with the Third Cinema movement and with the criticism of Neo-colonialism. Kidlat Tahimik is one of the most acclaimed Philippine filmmakers, a laureate of the “Plaridel honorarium for Independent Cinema”, whom many of his colleagues and film critics call the “father of Philippine independent cinema”.

Kidlat Tahimik på besök

I dag har vi också fått upp en webbsida för vårt IPP. Den är skyddad med lösenord (ett CISV-krav), men vi har fått ok på att dela det med familj och vänner: december282015.

Efter en vecka är stämningen här är riktigt bra, staben är underbar, alla bryr sig om varandra och vi har verkligen kul tillsammans! :)

English summary

Now we have moved on to a new phase of our IPP, that will consist of workshops to prepare for our fieldwork. Today we had professional filmmakers working with us, one being Kidlat Tahimik, born and residents in Baguio. He gave an inspiring lecture to us after we had been drilled in film grammar, camera angles, rule of thirds, light, the basics of shooting and audio. I think we have had a great day!

Today we also published a website for the camp. It is password protected, but we can share the password with family and friends: december282015. We will add contents during the entire camp, so wait a few more days in case you would like to check it out.

Dag 7, avslutande temaaktiviteter

Under natten regnade det en hel del och vädret vacklade en del även under dagen. Faktum är att det är lite svensk sommarkänsla över vädermönstret här – klart på morgonen, molnigt mitt på dagen och sedan kommer det ev lite regn på eftermiddagen. Filippinerna vi har omkring sig menar att detta är ett nytt fenomen, de är vana vid att det ska vara soligt och runt 15-20°C vid den här tiden på året. 

Fokus på Sverige, Danmark, Egypten, Colombia och Australien

I dag var det Lindas och min tur att hålla en temaaktivitet. Vi var lyckligt lottade att få första passet direkt efter frukost. Vår aktivitet handlade om samer, mer specifikt klimatförändringens påverkan på rennäringen. Vi började med att visa en film och därefter sammankallade vi till en simulerad förhandling om markanvändning. Vi delade in oss i tre grupper; renägare, skogsindustrin och svenska staten. Frågan de skulle förhandla om var huruvida samernas rätt att använda renmarker skulle förstärkas till följd av effekterna av klimatförändring och i så fall hur. Det hela fungerade bra och efter förhandlingen (som slutade med en partiell överenskommelse) visade vi ytterligare en film om samerna, men en med fokus på samerna som ursprungsbefolkning.

Skogsindustrin förbereder sitt deltagande i förhandlingen.

Efter oss var det Danmarks tur, som valde att göra en kreativ workshop. Vi fick jobba med att ta fram en lägerlåt med naturkatastrof-tema, baserat på en av Mø’s hit-låtar. Vi fick skriva en ny text och sedan spela in och filma det hela med hjälp av våra smartphones. :)

Tone och Marc från Danmark.

Under eftermiddagen hade delegaterna från Egypten, Colombia och Australien sina aktiviteter. I den första fick Ahmed oss att bygga skydd utomhus, utifrån vissa anvisningar och begränsningar. Min grupp slog sig snabbt ihop med en annan och tillsammans lyckades vi få upp ett skydd som rymde oss alla. Vi var färdiga först och kunde även hjälpa övriga och ta hand om särskilt nödställda, som en gravid kvinna och andra drabbade när sandstormen drog in. :)

Valentina från Colombia, som för övrigt vet vem Vera, genomförde sedan en aktivitet om katastrofrespons med begränsade resurser. Heath från Australien hade en aktivitet som handlade om krisberedskap för bränder i bushmarker/-områden.

Lyckad erfarenhetsdelning

Före middagen summerade vi vad vi har lärt oss från alla olika aktiviteter och det blev en ganska lång lista… Jag känner att jag har lärt mig massor, framförallt i frågor om krisberedskap och -respons. Att få göra det i en sådan här lärandemiljö är verkligen en ynnest!

Sist på dagen höll Ella från Nederländerna en kort workshop om openstreetmap.org, ett initiativ där frivilliga bidrar till att skapa kartor som fortfarande saknas världen över.

English summary

Today we concluded three days of theme activities. Linda and I were among the countries presenting cases. Our case focused on climate change and Sami reindeer herding, including a simulated negotiation about land use. At the end of the day we all documented what we have learnt through participating in the theme activities and ended up with quite a long bullet list. I know that I have learnt a lot, foremost about crisis management, during these three days. I really enjoy doing it in this kind of an international environment! :)

Dag 6, nytt år - nya temaaktiviteter!

Fredag 1 januari

”Hero in the evening, hero in the morning” sade vi när vi var ute på konferenser med AIESEC för många år sedan. Samma sak gäller här, men vi fick i alla fall en timmes sovmorgon nyårsdagen till ära och började klockan tio. :)

Vårt sovrum "Attic Hall", min säng längst ner vid fönstret.

Fokus på Filippinerna, USA, Nederländerna och Mongoliet

I dag inledde Irene som är delegat från Filippinerna. Hon hade krisberedskap på lokalnivå som tema. Hon visade bland annat en film som handlade om hur Röda Korset arbetar med att engagera lokalbefolkningen i krisberedskap, jätteintressant! 

Efter lunch tog Laura från Maine, USA över. Hennes aktivitet tog utgångspunkt i orkanen Sandy. Hon använde sedan en innovationsmodell för att engagera oss i att ta fram olika lösningar på utmaningar som hade koppling till erfarenheterna av Sandy. Riktigt bra och dessutom kul eftersom vi fick klippa och klistra för att ta fram enkla prototyper. :)

Klipp och klistra, från vänster: Heath (från Australien), Katharina (från Tyskland) och Mariana, vår Camp Director. 

Efter en paus var det dags för Nederländerna, som är lägrets största delegation med fyra personer, att hålla sin aktivitet. Den handlade om vatten och riskerna för översvämning i ett land som ligger under havsnivå. Den praktiska tillämpningen i deras case var genomförande av ett krismöte för att fatta beslut om huruvida en evakuering skulle äga rum eller inte, till följd av onormal nederbörd. I detta case blev jag mötesordförande tillsammans med Naraa från Mongoliet. (Naraa är internationell stab här på lägret och ska vara camp director för ett IPP i Mongoliet senare i år.) Vi var båda nöjda med att lotsa mötets många deltagare fram till ett tillfredsställande beslut. :)

Sist på dagen, när ork och fokus började tryta hos oss alla, fick Doljo från Mongoliet ta över. Hennes case handlade om extrem kyla till följd av klimatförändring (en intressant brygga över till den aktivitet som Linda och jag ska hålla i morgon!). Trots att orken verkligen var på väg att ta slut så utmynnade även denna aktivitet i intressanta diskussioner. På en dryg timme lärde jag mig mer om Mongoliet än jag gjort hittills i livet – sorgligt, men sant.

Vi avslutade dagen med middag och ett kort ”camp meeting” för att komma på banan i frågor som har bäring på nästa fas av lägret. Staben fortsätter att styra lägret med säker hand och det känns verkligen bra!

English Summary

Today we were given one extra hour of sleep in the morning, which was probably a very good idea. We have had a second day of theme activities, based on cases presented by the Philippines, the US, the Netherlands and Mongolia. I'm happy to learn a lot and thankful to share my time with the many dedicated people here! :)

Dag 5, temaaktiviteter och nyårsfirande

Torsdag 31 december

Under nyårshelgen har vi fortsatt vårt läger och nu kommit till den del som handlar om att dela kunskap och erfarenheter med varandra. Sättet vi gör det på är att varje delegation har med sig en aktivitet från sitt land, som knyter an till det tema som lägret har. Det har varit två intensiva, men mycket givande dagar! :)

Fokus på Indonesien, Thailand, Tyskland, England och Japan

Maysa från Djakarta stod för lägrets första temaaktivitet. Hon valde att tala om krisberedskap i relation till vulkanutbrott, som mer eller mindre tillhör vardagen i Indonesien. Nästa aktivitet hade Thailand som avsändare och handlade om konsekvenser av den stora översvämning som ägde rum i Bangkok 2013. Efter deras presentation fick vi göra en simulering som handlade om katastrof-respons. Därefter genomförde Tyskland ett förenklat case som hade klimatförhandlingarna i Paris som utgångspunkt. Vi blev indelade i delegationer och fick företräda olika länder eller aktörer. Jag blev placerad i Greenpeace delegation och fick förtroendet att hålla ett inledningsanförande efter att ha fått tre minuter att förbereda det samma… ;)

Efter klimatförhandlingarna fick vi en välförtjänad lunch innan det var dags för John från England att kliva fram. John är en pensionerad lärare och han hade, föga förvånade, valt att bygga sin aktivitet på temat översvämningar. Det var ett ganska ambitiöst, men intressant upplägg som kopplade krisberedskap och respons till beslutsfattande på lokal nivå. Sist ut på banan denna dag var Japan, som förstås delade erfarenheter från jordbävningen och efterföljande tsunami 2013. Deras praktiska tillämpning var riktigt kul – ett simuleringsspel som handlade om katastrofrespons. Spelet var ganska svårt och blev ännu lite knepigare till följd av en del språkförbistring när det gällde instruktionerna som förmedlades längs vägen. ;)

Nyårsafton

På kvällen hade vi fest med maskeradtema på lägersajten. Staben hade ordnat lekar, middag och musik – så det blev en del dans före midnatt. De många hotell som finns här i området sparade inte på mängden fyrverkeripjäser, från vårt panoramaläge kunde vi titta på fyrverkerier i närmare en kvart! Stämningen var på topp vid tolvslaget, trots att många av oss bara har känt varandra i fyra dagar tror jag att vi alla var helt nöjda med att vara i varandras sällskap denna kväll.

Lite svårläst, men ljusen ska utläsas som "2016". :)

English summary

A long day of intense work based upon some of the theme activities brought to camp by the participating delegations. Today we listened to cases from Indonesia, Thailand, Germany, England and Japan.. Most of the cases dealt with different aspects of crisis management, but Germany introduced us to a climate negotiation based on the recent Paris agreement. All activities were very interesting and relevant! Celebrating New Year’s Eve with all of the people here was fun. The staff had arranged for a nice dinner, we played some games, danced and enjoyed the many spectacular fireworks across Baguio City at midnight.