Jag måste tillstå att jag drog mig lite för att kliva ombord på jeepen för att åka tillbaka till Kapangan. Inte för att jag inte ville vara där, utan för den jobbiga resan dit - med åksjukan från första besöket i färskt minne. Före avresan delade dock våra japanska vänner ut munskydd till alla - vilket skulle visa sig göra skillnad.
Resan gick över förväntan bra och vi var framme på en dryg timme. Våra familjer var på plats och eftersom vi var de som hade längst att gå begav vi oss iväg direkt tillsammans med Remedios. Trots att klockan bara var 9 på morgonen var det redan duktigt varmt i solen. Remedios frågade om vi ville gå en längre, men mer skyddad väg, vilket vi tyckte var en bra idé. Avstickaren ledde oss fram till en av Datakans förskolor, där vi tittade in och fick träffa en mormor och två små killar. Förskolorna i byn drivs av byborna själva och de som arbetar där gör det på frivillig basis som ett bidrag till byn.
Remedios var mindre blyg i dag och verkligen hjälpsam när det gällde vårt arbete. Vi hade bestämt oss för att ge ett perspektiv på vattenförsörjning med vår film, eftersom det är den fråga som har mest uppenbar påverkan på byns möjligheter att vara självförsörjande. Filippinerna har bara två årstider, den torra och den våta. Den torra årstiden pågår från mitten av november till mars och från våra workshops har vi lärt oss att i den här delen av Filippinerna kommer just torkan att vara det största hotet av ett varmare klimat.
När vi kom fram till Balok gjorde vi ytterligare en vända förbi familjens bönodling, där Remedios skördade bönor till vår lunch. Där stötte vi på hennes granne Rosalin, en synnerligen vital kvinna på 74 år. Rosalin kom ut från skogen klädd i arbetskläder och bärandes på ett par pålar som hon använt för att rensa tillflödet av vatten. Tyvärr stod vi inte tillräckligt på tå för att fånga denna stund, som hade kunnat bli en riktigt juste öppningsscen på vår film. ;) Vi frågade dock om vi kunde få intervjua även henne, eftersom hon var en generation äldre än Remedios. Rosalin kommer ursprungligen från "the Mountain Region" (en annan region i Cordillera) och är inte alls blyg på samma sätt som övriga bybor. Tvärtom, hon var väldigt glad och hjärtligt från första kontakten (vi träffade henne kort vid första besöket). Hon samtyckte och lovade att komma ned till Remedios hus.
Tack och lov gick även hemresan betydligt bättre i dag och vi var tillbaka i Baguio så att vi kunde duscha och återhämta oss före middagen. Under dagen fattade vi beslut om att slutföra vår dokumentation på en dag i stället för två, eftersom det visade sig möjligt och för att resan är så pass krävande. Det innebär att vi kommer att återvända först den 12 januari, när vi ska ha vår gemensamma avslutning.
Vi avslutade dagen med att tävla i charader, ett kul sätt att koppla av efter vårt dagsverke! :)
Thankfully traveling to and from Kapangan was a little easier today. However, during the day we decided not to go back tomorrow, as it proved possible to finish our documentation in one day. Next time we go there it will be for our sharing session on January 12.
På väg för dag 2 i Kapangan; Valentina, Pear och Masya.
Remedios var mindre blyg i dag och verkligen hjälpsam när det gällde vårt arbete. Vi hade bestämt oss för att ge ett perspektiv på vattenförsörjning med vår film, eftersom det är den fråga som har mest uppenbar påverkan på byns möjligheter att vara självförsörjande. Filippinerna har bara två årstider, den torra och den våta. Den torra årstiden pågår från mitten av november till mars och från våra workshops har vi lärt oss att i den här delen av Filippinerna kommer just torkan att vara det största hotet av ett varmare klimat.
När vi kom fram till Balok gjorde vi ytterligare en vända förbi familjens bönodling, där Remedios skördade bönor till vår lunch. Där stötte vi på hennes granne Rosalin, en synnerligen vital kvinna på 74 år. Rosalin kom ut från skogen klädd i arbetskläder och bärandes på ett par pålar som hon använt för att rensa tillflödet av vatten. Tyvärr stod vi inte tillräckligt på tå för att fånga denna stund, som hade kunnat bli en riktigt juste öppningsscen på vår film. ;) Vi frågade dock om vi kunde få intervjua även henne, eftersom hon var en generation äldre än Remedios. Rosalin kommer ursprungligen från "the Mountain Region" (en annan region i Cordillera) och är inte alls blyg på samma sätt som övriga bybor. Tvärtom, hon var väldigt glad och hjärtligt från första kontakten (vi träffade henne kort vid första besöket). Hon samtyckte och lovade att komma ned till Remedios hus.
Remedios skördar bönor till lunchen.
Det var mitt på dagen när vi kom fram till huset, där tonårspojkarna var hemma. De ville dock inte ha något med oss att göra utan försvann snabbt ur vår åsyn. Lunchen och eftermiddagen blev ändå en mycket trevlig stund tillsammans med Remedios, Rosalin samt hennes dotter och barnbarn. Vi kunde intervjua dem och därefter göra lite tagningar i omgivningen. När vi var färdiga med filmandet hade vi ännu en lång pratstund där de öppnade upp mer och mer. Vi var tacksamma över att ha Anne Marie med oss, för hon kunde översätta det som de berättade när engelskan inte räckte till.
Från vänster: Henry, Rosalin och Remedios.
Promenaden tillbaka till mötesplatsen blev en svettig historia, men eftersom vi alla gillar att vandra var humöret ändå på topp. Det är spännande att vara tillsammans med personer som man just har träffat, för det finns alltid nya fönster att öppna och många saker att prata om. När vi kom tillbaka till samlingsplatsen hade övriga varit på besök i grundskolan för ett utbyte med barnen där. Vi var inställda från början på att vi skulle missa den aktiviteten och nöjda med att ha prioriterat tiden med vår "familj".
Vår destination Balok, en mindre del av Datakan som består av 14 hushåll.
Tack och lov gick även hemresan betydligt bättre i dag och vi var tillbaka i Baguio så att vi kunde duscha och återhämta oss före middagen. Under dagen fattade vi beslut om att slutföra vår dokumentation på en dag i stället för två, eftersom det visade sig möjligt och för att resan är så pass krävande. Det innebär att vi kommer att återvända först den 12 januari, när vi ska ha vår gemensamma avslutning.
Vi avslutade dagen med att tävla i charader, ett kul sätt att koppla av efter vårt dagsverke! :)
English summary
Today we had our second day in the village of Datakan. My group met up with Remedios and spent the day walking to her home, eating lunch and doing the shootings for our film. We have decided to do film a perspective on water shortage and what it means to the village. We had a nice lunch and a wonderful afternoon with our host and her neighbors!Thankfully traveling to and from Kapangan was a little easier today. However, during the day we decided not to go back tomorrow, as it proved possible to finish our documentation in one day. Next time we go there it will be for our sharing session on January 12.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar